Om relationer

- sajten med fokus på kommunikation, kärlek och hälsa

Tankar om äktenskapet

I många relationer vill man visa sin kärlek till sin älskade, genom att ingå äktenskap. Det finns både för- och nackdelar med att gifta sig, utifrån den lagstiftning som finns i Sverige.

Josefine Andersson funderar kring äktenskapet:

Något jag tycker är sorgligt är att människor i dag har så bråttom med att gifta sig och skaffa barn. Man träffar någon, blir förälskad, tror att det ska vara för evigt och på några månader har man förlovat sig och börjat planera bröllopet och kanske till och med har ett barn på väg. Jag tycker inte det låter vettigt överhuvudtaget, och hur ofta jag än får höra "men är det rätt så är det!" så kan jag ändå inte förstå hur människorna tänker. På vilket sätt är det bra? Och på vilket sätt vore det fel att vänta tills man är säker på att det kommer hålla? För nej, det kan man inte vara efter några månader (eller veckor). Man vill tro det, visst kan jag förstå det, men det är man inte.

Min förhoppning är att när jag väl gifter mig så ska jag förbli gift sen. Det skulle kännas som ett otroligt misslyckande om jag inte klarade att hålla mig till ett enda och varaktigt äktenskap. Det hänger förstås inte bara på mig om det blir så, men jag kommer vara försiktig med att säga "ja" eftersom jag med mina föräldrar som förebilder tycker att ett äktenskap ska vara för evigt. Dessvärre tror jag att många tänker som mig, men allt för få lyckas hålla det. Alldeles för många människor har alldeles för lätt att säga "ja".

Hitta en trogen partner...

Men äktenskapet är ändå en sak för sig. Det är tyvärr inte vad det en gång varit, något som bara SKA vara för evigt. Det är synd att folk har fått en sådan syn på det som de har fått, men det finns något som är ännu värre. Nämnligen att skaffa barn och sedan separera. Om någon vill skynda in i ett äktenskap och sedan ångra det och ta ut skilsmässa så är det en sak, det skadar ju ingen annan än de två inblandade. Men när det handlar om barn så skadar det desto fler, och det skadar dem som inte bett om det eller förtjänar det, nämnligen barnen. Och var gång jag ser människor utsätta sina barn för det så tänker jag "VARFÖR skulle ni ha så bråttom?!"

I min närhet råder samma hysteri som i övriga samhället. Människor gifter sig och skaffar barn till höger och vänster. Jag håller mina tummar och hoppas innerligt att det ska vara för evigt, inte minst då det handlar om folk som står mig nära. Sen finns det förstås förhållanden som jag tror mer på än andra, men även om jag i vissa fall kan känna "det där kommer inte hålla" så håller jag tyst och hoppas. De måste ju ändå få försöka om de vill, vem är jag att hindra dem? Men många gånger kan jag verkligen hoppas att de inte skulle ha så bråttom. För vad spelar det för roll om man väntar några år med barn eller äktenskap och istället är säker på att det är vad man vill?

En sak jag insett är dock att det är de vars föräldrar skilt sig som blir mest försiktiga. Vad vittnar det om? Jo, att de som själva upplevt sina föräldrars misstag i att stressa sig in i något man inte är säker på, de blir istället försiktiga själva. Kanske rädda att göra om sina föräldrars misstag. Så kanske finns ändå hopp för framtiden. Om denna generation skiljer sig till höger och vänster så kanske nästa låter bli? Ja, vem vet, det får väl framtiden utvisa. Men jag kommer i alla fall kämpa för att mitt framtida äktenskap ska vara för evigt. Jag tycker ni ska göra detsamma.

Mer om att vårda relationen i vardagen!